Det är kväll, läggdags närmar sig, mamma jobbar kväll så pappa är ensam med sina små gräddbullar.
Efter ombyte, tandborstning och diverse vedertagna ritualer så sitter vi till slut uppkrupna i Stellas säng, Jag Lisa och Stella. Lisa smuttar lite på sin välling som hon efter Stellas saga ska få sluka ute i soffan innan hon får landa i sin egen lilla säng.
Allt är lugnt.
Vi börjar läsa en gammal bok från "Kalle Ankas bokkklubb" om Hiawatha och fisketävlingen. Hiawatha tänker delta i en fisketävling för att ta chansen att vinna "hövding för en dag" titeln.
Hiawatha är mycket stöddig och morsk inför tävlingen, och han är fullkomligt övertygad om att vinsten redan är hans.
När han vid ett tillfälle före tävlingen möter sin hjälpsamma lillasyster, -då hon är på väg till sjön med tvätten, och hon säger att hon minsann också kan vara med i fisketävlingen, replikerar Hiawatha retsamt,
-Hah! Flickor kan bara laga mat, städa och tvätta!
Men då händer något i vår lilla sänghög....
Vid det här laget avbryter nämligen Stella mitt i sagan med en reflektion levererad med en förnumstig och menande blick mot mig och säger med eftertryck,
-Men pappa, Så är det ju inte !
Utan att dölja sin stolthet över sin stora tjejs självständiga och mer moderna synsätt fyller pappa i med att,
-Näää det är klart!
Varpå Stella fyller i med,
-De kan ju HÄNGA tvätten också!
-Vad har vi gjort för fel ?! ;-)
måndag 29 november 2010
söndag 28 november 2010
fredag 26 november 2010
torsdag 18 november 2010
Snöslunga by fear
Nu jädrar får det snart vara slutskottat !
har precis förbokat den näst sista slungan i södra sverige verkar det som...
Leverans i början på december.
Är nån spekulant på en skev gammal snöskyffel? Bud, någon?
har precis förbokat den näst sista slungan i södra sverige verkar det som...
Leverans i början på december.
Är nån spekulant på en skev gammal snöskyffel? Bud, någon?
torsdag 11 november 2010
lördag 6 november 2010
fredag 5 november 2010
Hysterisk förälder med för lite sömn
...gör märkliga saker....
I går till exemepel, minsta gräddbullen Lisa skriker till så det ringer i öronen innifrån TV-rummet, pappa (jag) springer dit och drar genast (fråga inte varför) slutsatsen att hon bränt sig på braskaminen. Frågar Lisa knappt 1,5 år om hon bränt sig, -gör det ont, -var det varmt? Givetvis nickar Lisa medan tårarna rullar i strida strömmar nedför kinderna.
Vad gör man?
Snabbt scannas ansikte, händer och andra ytor med bar hud. Höger tumme är KLARRÖD ! Skiiiiit!
Snabbt upp på diskbänken på med kallvatten, spolar i ca 10 minuter, rodnaden lägger sig INTE men Lisa verkar ganska oberörd och mest nöjd med att få sitta på diskbänken. Stella-storasyster undrar om inte hon kan få leka med Lisa istället för att hon bara ska sitta där.... Pappa förklarar att Lisa bränt sig och att vi får se om vi måste åka till doktorn om det inte blir bättre.
Efter mellan 10 -20 minuter leker de i alla fall som vanligt igen. Mamma kommer hem och jag förklarar att Lisa förmodligen lärt sig sin läxa att kaminen är varm för ett billigt pris....
mamma vill så klart se tummen som bränts. Hon tittar, och säger:
-Jasså det? Det är från pennorna hon lekte med hos mormor och morfar ju....
/N
I går till exemepel, minsta gräddbullen Lisa skriker till så det ringer i öronen innifrån TV-rummet, pappa (jag) springer dit och drar genast (fråga inte varför) slutsatsen att hon bränt sig på braskaminen. Frågar Lisa knappt 1,5 år om hon bränt sig, -gör det ont, -var det varmt? Givetvis nickar Lisa medan tårarna rullar i strida strömmar nedför kinderna.
Vad gör man?
Snabbt scannas ansikte, händer och andra ytor med bar hud. Höger tumme är KLARRÖD ! Skiiiiit!
Snabbt upp på diskbänken på med kallvatten, spolar i ca 10 minuter, rodnaden lägger sig INTE men Lisa verkar ganska oberörd och mest nöjd med att få sitta på diskbänken. Stella-storasyster undrar om inte hon kan få leka med Lisa istället för att hon bara ska sitta där.... Pappa förklarar att Lisa bränt sig och att vi får se om vi måste åka till doktorn om det inte blir bättre.
Efter mellan 10 -20 minuter leker de i alla fall som vanligt igen. Mamma kommer hem och jag förklarar att Lisa förmodligen lärt sig sin läxa att kaminen är varm för ett billigt pris....
mamma vill så klart se tummen som bränts. Hon tittar, och säger:
-Jasså det? Det är från pennorna hon lekte med hos mormor och morfar ju....
/N
torsdag 4 november 2010
Att föras i vall...
....på gröna ängar och vila vid lugna vatten.....
Visst låter det underbart? Det är bara det att när blöta löv blandas med vågrätt regn i kompakt novembermörker så är det inte alltid så lätt att se den bilden framför sig.
Det kräver mer, så att säga, för att hålla bilden levande. För att orka. Det tar oundvikligen energi o kraft från annat. Men det är kanske det som är prövningen som gör målet vackert och eftertraktat?
En grön äng. Det var banne mig inte länge sedan de var gröna utanför mitt fönster, men ändå känns det som en evighet sedan. Och vattnen utanför piskas av regnet och vinden och är långt ifrån lugna. De är oroliga, fyllda av ångest, för de ska snart vara i vila, dess yta ska läggas stilla -i livlöshet. Var är nu ljuset?
Tänk om vi kunde se under ytan. Då skulle vi se det.
Vem kan få det att sprida sitt sken igen? Vem bär det? Vem har fått det i sin vård? Låt det inte sättas under skäppan! Nu vilar jag. I vilan finns den riktiga kraften. Ljuset lyser aldrig så tydligt som i mörkret, jag måste bara vända mig till det så att jag ser det!
Visst låter det underbart? Det är bara det att när blöta löv blandas med vågrätt regn i kompakt novembermörker så är det inte alltid så lätt att se den bilden framför sig.
Det kräver mer, så att säga, för att hålla bilden levande. För att orka. Det tar oundvikligen energi o kraft från annat. Men det är kanske det som är prövningen som gör målet vackert och eftertraktat?
En grön äng. Det var banne mig inte länge sedan de var gröna utanför mitt fönster, men ändå känns det som en evighet sedan. Och vattnen utanför piskas av regnet och vinden och är långt ifrån lugna. De är oroliga, fyllda av ångest, för de ska snart vara i vila, dess yta ska läggas stilla -i livlöshet. Var är nu ljuset?
Tänk om vi kunde se under ytan. Då skulle vi se det.
Vem kan få det att sprida sitt sken igen? Vem bär det? Vem har fått det i sin vård? Låt det inte sättas under skäppan! Nu vilar jag. I vilan finns den riktiga kraften. Ljuset lyser aldrig så tydligt som i mörkret, jag måste bara vända mig till det så att jag ser det!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)