..i och för sig inte direkt ovanligt kanske......
Men har ni någonon gång funderat på varför i all världen vi envisas med att slunga mantrat "det är ju så lite man kan göra" så fort vi känner att någonting är eländigt här i världen?
Vad är det vi säger? Lite att göra? Och hur mycket gör vi då?
Jag menar, om det nu är så att det inte finns mer än bara litet att göra, vad hindrar oss i så fall från att göra ALLT vi kan?
Kan det istället vara så att det finns så ohyggligt mycket att göra att vi värjer oss med en rekorderlig lögn för att hindra våra egna inre blickar falla på oss själva och döma oss som ytliga, känslokalla och handlingsfattiga?
Vem av oss kan inte sälja saker från sitt hem och få in minst 10 000:- på kortare tid än en vecka? Summan skulle tillhandahålla poliovaccin för ca 30 000 barn i tredje värden, vet du hur stor en by är i genomsnitt där? Förstår du hur många byar som skulle befrias från polio? Kan du ens ana hur många föräldrar och mor och far föräldrar som skulle gråta av lycka.
Nä, det finns så oerhört mycket man kan göra, frågan är varför vi väljer att göra så oerhört lite?
Varje gång jag handlat på COOP så brukar jag fiska fram det jag har i fickan och lämna över det till en man från Frälsis som brukar sitta på sin stol vid entrén nästan varje dag.
Och jag ska erkänna att det känns bra, det ska det göra, men mannen som valt att sitta där timme ut och timme in, han gör den verkliga uppoffringen, han vet verkligen, han har valt att lägga sin tid på den stolen och med den insamlingsbössan i handen. Tid som jag sitter framför TV , vid datorn, tvättar bilen, solar, läser en bok eller stryker en skjorta.
Det finns så ohyggligt mycket vi kan göra, säg aldrig något annat!
Adressera däremot frågan till dig själv om varför du inte gör mer? Eller rättare sagt vad är det som får dig att säga att det finns så lite att göra? Är det inte i själva verket så att du inte är nöjd ens med det lilla du gör? Så fråga dig då vad det är du behöver göra för att du ska duga inför dig själv, när är det nog?
Du kanske inte VILL sälja huset för att donera pengarna och leva med att borra brunnar i Afrika resten av livet och det är OK.
Du kanske vill känna den extra tryggheten i att alltid ha växel i fickan för att tex kunna parkera lite bekvämare i centrum.
Du kanske faktiskt tycker att det inte finns någon anledning att ge en massa(eller ens lite) till organisationer som du inte litar på.
Men en sak måste du veta och förstå, att den som framhärdar med sitt påstående att det inget finns att göra är en liten, rädd och otillräcklig människa, otillräcklig i sina egna ögon, och fjärmar sig för allt vad den orkar från sanningen.
Men kom för guds skull överens med dig själv! Stå upp för att du tycker dig vara förtjänt av ditt hem, din bil, familj och tillgångar. Men glöm bara inte att det till syvene och sist är dina tillgångar och ingen annan än du väljer faktiskt hur du nyttjar dem....
Låt oss lägga ribban lågt så att alla kan vara med:
-När någon personligen ber dig om hjälp, säg aldrig nej.
åverändaut
-Niklas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar