Bryssel -11

lördag 31 juli 2010

Snigelslem


Stella har varit på snigeljakt, men varför kära barn har du använt dina bara fötter för att va kål på dem? Suck

onsdag 21 juli 2010

Regn...och jobbdags...

Det verkligen vräker ner utanför fönstren och passande nog skall undertecknad börja jobba efter årets semester i morgon. Känns väl ändå bra med en "mjukstart" med torsdag - fredag och sedan två veckor. Därefter ska jag vara ledig två veckor igen, skönt!

Men nu ska det ner ett par glas rött för att krama ur det sista av ledigheten. Man är aldrig så angelägen om att hålla fast vid sig själv som dagen före återgången till jobbet.

Varför? Jo, därför att under ledigheten har man hunnit landa i sig själv, funnit och fått grepp om vad som verkligen räknas och är viktigt och nu är man livrädd för att tappa taget -igen.

För mitt i vardagshetsen så tillåts man inte reflektera, blicka inåt och ta vara på alla de signaler som ideligen pockar på uppmärksamhet för att försöka tala om för en vad som egentligen borde få uppmärksamhet. Det är synd det....

Jag tror att man till och med i den miljö man räds skulle prestera bättre om ens inre fick vara mer närvarande. Kanske inte i linje med vad andra förvänta sig, men ändå bättre!

Nu tänker jag hålla kvar känslan av att komma nära det stora sammanhanget genom de små detaljerna....Som när jag ser in i mitt lilla barns ögon och hon ler med hela ansiktet som om det verkligen inte fanns något i hela världen varken före eller efter det ögonblicket. Det handlar om närvaro, hela vår samtid lider brist på det. Extremt få av oss äger den tillit som krävs för att våga gå upp i nuet.

Tillit att våga tro att i det stora sammanhanget är vi omhändertagna, och därför kunna vara och vila i nuet.
Och komma till den stora insikten att det också är meningen, var annars kan vi verka som goda medmänniskor?